19 september 2010, återigen dags för val i Sverige. Redan nu skanderas partiernas löften ut i media. Löften om sensationella reformer som kommer skapa fler jobb och en bättre välfärd för alla invånare.

-Vinner vi valet, då ska vi se till att bla bla bla…

Jag hymlar inte med att jag röstade på Moderaterna i förra valet. Rör om lite i grytan, annars bränns det fast. Visst har Alliansen rört om ganska så ordentligt under sin period, lyckats genomföra en del bra men även en del mindre bra saker. Hade något annat parti i Sverige lyckats bättre med kniven på strupen och en börskrash som raserat många drömmar?

I dagens ”speedade” samhälle räcker tiden till för min del, att se om mig själv och mina närmaste. Ursäkta mig för att jag inte bryr mig om förtidspensionerade Urban borta på 31:an, eller att alla ungdomar inte har jobb trots statliga garantier. Jag är inte speciellt politiskt insatt och har heller ingen större ambition att bli det.

Är jag nöjd med Sveriges invandrarpolitik? Svar: Nej! Bör jag då rösta på Sverigedemokraterna?

Är jag nöjd med Ipred lagen? Svar: Nej! Bör jag då rösta på Piratpartiet?

Vad jag med största säkerhet vet är att jag inte kommer rösta på partier som sätter fokus på enstaka problem. Dessa partier har varken i riksdag eller regering att göra.

Vad jag tycker är lite extra patetiskt är att rida på andras misslyckanden, kasta skit på andra utan att presentera en lösning på problemen. Istället går fiskeriet på röster vidare från alla parter med löften om ditten och datten.

Kostnaden för en valkampanj skulle utan tvivel kunna ge alla skolbarn trerätters lunch under ett år. Växelpengarna som blir över kunde fördelas och lyfta pensionen med ett par tusenlappar.

Mitt löfte till er är att aldrig bli en girig politiker.

Tack!