Redan på sensommaren kommer det ett litet kuvert med posten som talar om vilken tid man är välkommen. Vilken tid domen ska falla – vilken tid plånboken i regel ska få sig en rejäl omgång igen. Min tid brukar infalla i början av november.

Då är det återigen dags att bege sig till

bilprovningen.

Varje år sitter jag där med smått krampande fingrar runt ratten och hoppas, hoppas – hoppas. Hjärnan hinner nästan bygga upp en fantasibild hur lycklig jag är när bilen klarat testet utan anmärkning just den här gången. Bilden raderas ganska fort ur skallen när kritiska ögon synar diverse bildelar, som jag för övrigt inte kan namnet på. Sista hoppet brukar lämna kroppen när det är dags att blotta Saabens underrede. Klickande i spindelleder – bromsrör som måste bytas & en plånbok där plastkortet väntar på att förflytta tillgångarna till ännu en skitig verkstad.

Även en besiktingsman har sina brister. En torsdagseftermiddag på bilprovningen i Kinna blev en Ferrari F40 kvaddad utan en anställd som var lite tung på foten. Han lyckades kvadda en lyxbil som endast finns i 300 exemplar i hela världen. Måste kännas lite surt att se sin bil för 3 miljoner kronor köras in i ett räcke på besiktningen.

Lycka till på bilprovningen!

Tack!