En dag som så många andra. Elvis gjorde en spelning i Hollywood inför 15.500 hängivna fans. Dansbandet Jannez avancerade på hemmaplan med en något mindre publikskara.

Jannez

Idag låg den i lådan, den fruktade & fasanfulla elräkningen. Precis som att det inte är tillräckligt att genomlida en vinter, som envist biter sig fast även i södra delarna av Sverige.

Mitt elbolags VD har enligt uppgift en månadslön på 1 miljon kronor. Låt dom orden rulla lite i munnen – 1 miljon i månaden. Pensionsgrundande för samma VD kostar även företaget 8 miljoner extra om året. I min mun vattnas det inte av avundsjuka utan snarare av sura uppstötningar från  illamående.

Tyvärr kommer man inte undan att betala för sig den här gången heller. Fast det hade känts fan så mycket lättare med en VD lön på 12 miljoner om året.

Tack!

Vissa dagar vore önskvärt att stanna kvar hemma i tv-soffan & bara mysa med familjen hela dagen lång. Felix min äldsta son var idag väldigt trött och sliten vid väckning – åtgärd blev ett par timmar extra hemma,  innan det var dags att bege sig till förskolan.

Väl där känner jag hur han riktigt klamrar sig fast vid min midja, men har svårt att urskilja om han är ledsen eller om det är den numera latenta förkylningen som snörvlar. Jag sätter mig ner och möter honom med blicken – stackarn är redan nu söndergråten & vill verkligen inte att jag ska lämna honom. Det är nu som rollspelet börjar på allvar. Lärarna gör vad dom kan för att få honom på bättre tankar, jag gör allt jag kan för att bända bort hans små söta fingrar från mina lår.

Hur lätt är det i denna situation att bara vända sig om och gå?

Efter många pussar & kramar samt en del mutor i form av: – Du får ett nytt  tv-spel av pappa imorgon…..puss puss, var jag då på väg till arbetet med en sorgsen min över hela ansiktet.

 Tack och lov gick det desto bättre på lillgrabbens dagis idag. Väl inne hördes dom ljuva tonerna av alla ungar sjungandes: Ja må hon leva….

Detta på dagis mina vänner betyder – glass!

Tack!

Då var det äntligen dags – Mitt första inlägg i bloggens värld. Tanken etsade sig in i skallen på mig tidigt i morse, att jag skulle registrera en blogg. Sagt och gjort så gav jag mig ut på google och hittade ganska snabbt denna bloggklient. Några minuter senare var man då stolt innehavare av ”The Edge & round, men vad skulle hända nu. Skrivkrampen var redan ett faktum – hur funkar detta egentligen?

• Ska det skrivas dagbok i realtid?
• Min kära familj – kan man skriva om dom?
• Kanske skulle fokusera på mina intressen? Film, spel, muisk & livsnjutning.

Tankarna har malt på under dagens lopp vad just min blogg ska ha för röd tråd. Innan jag satte mig ner nu för att skriva, slog det mig att detta är ju min lilla ruta.

Varför ska det finnas nån röd tråd när jag faktiskt kan skriva om precis vad jag vill när jag vill. Så detta är precis vad som kommer ske.

Välkomna ska ni vara till Min blogg!